...Det har man ju hört talas om nångång. Men ikväll har vi då råkat ut för nåt minst lika farligt!! Rottweilerattakerande brevlådor! Jag lovar att Niro trodde att en av brevlådorna här i grannskapet skulle hoppa på honom och äta upp honom. Stor och tuff rottweiler, eller så inte!! Att en brevlåda som vi gått förbi ca 1000 gånger helt plötsligt blir en livsfara för en rottweilerkille är ju en gåta. Han reste ragg ända från nosryggen ända ut till svanstippen och morrade dovt och försökte sig på ett "boff"... Med lite uppmuntran så tog han sig fram själv och nosa på den, å då var det som inget mer med det sen... Stora tuffa killen!

Hur roligt är det då man 7 dagar efter löning tittar på kontot och inser att man har 87,60:- kvar på kontot... Hur jag ska klara den här månaden är ett stort frågetecken. Jag skulle behöva gå och gömma mig någonstanns och inte komma fram förens i slutet av månaden då jag får mer pengar. Som tur är så har hunden sin mat, jag får försöka bjuda in mig på mellanvägen då och då :) Det brukar lösa sig. Jag börjar fundera på vad jag ska sälja för att tjäna lite pengar, men både datorn & kameran är alldeles för kära ägodelar för att ge upp. Jag har funderat på bilen, men jag är ju som beroende av den också. Äh, nu ska jag sluta klaga och ägna mig åt hunden en stund. Tänkte träna lite med klickern inomhus så jag får nåt annat att tänka på istället för pengabekymmer.

 Eller så hittar jag ett krypin och gömmer mig tills nästa löning!

Så otroligt vackert det har varit ute idag! Både jag och Niro njöt till fullo. Synd bara att jag inte tog med mig någon picknick eller så då vi var ut.

Så känner jag mig nästan idag.. Vändskift är inte alls nå roligt! Då jobbar man till 22,30 på kvällen, sen börjar man om nästa morgon kl 6,30. Men efter 3 koppar kaffe & frukost så känns det faktiskt lite bättre. Det är ju det enda positiva med att jobba förmiddagsskift på hotell, man kan äta hotellfrukost! Mumma...

Efter dagens jobb blir det att hämta upp hunden hos föräldrarna, och ta en tur till skogen. Fast, risken för att hamna i soffan då jag kommer hem är också stor. Men jag ska motarbeta den lusten så gott jag kan. Ikväll är det åter igen klubbens allmänna ridhusträning. Tänkte åka dit å köra lite lydnad å träffa trevligt folk. I torsdags hade jag ju ett helt ridhus för mig själv, så blir det ju inte idag. Fast bra med lite störning ;)

Eller inbillar jag mig? För jag hör fotsteg utanför receptionen här på hotellet där jag sitter och jobbar. Men varje gång jag tittar upp för att se vem som går förbi så är det ingen där. Lite läskigt. Jag har tänkt på möjligheten att det är någon som går i korridoren på våningen ovanför, men det låter inte riktigt som det brukar. Det kan inte heller vara från restaurangen, för det brukar man aldrig höra. Sen känns det hela tiden som om någon sitter vid bordet bakom mig, så jag vänder mig om och kollar hela tiden men det är ingen där. Lite läskigt det också. Jag är glad att jag inte jobbar natt längre, det räcker med eftermiddagspasset. OM det nu är så att det faktiskt spökar här så tycker jag det är lite konstigt att "han" spökar då det ändå är så mycket folk i rörelse. Jag har ändå 50 gäster på hotellet, och några springer ju omkring och förbi receptionen då och då. Äh, jag inbillar mig nog!

Joo, det gör jag. Det bestämmer jag nu att jag gör.

En del av mina vänner (Caisa känn dig träffad) blir ibland lite oroad över min lite för livliga fantasi. Jag har en förmåga att "spinna vidare" på olika saker som händer i livet tills de når en absurd nivå. Detta händer nästan jämt och ständigt, men det är sällan jag delar med mig av mina "fantasier" för jag skulle bli totalt från-vettet-förklarad.

Igår hade jag ett missat samtal på mobilen från Pappa. När jag försökte ringa tillbaka så hade han telefonen avslagen. Tilläggas bör att det var runt tiden då han vanligtvis är påväg hem från jobbet i Luleå. Iallafall, inget svar så jag ringde hem men ingen som svarade där heller. Försökte några gånger, ringde till mamma för att se om de var ute någonstanns, inget svar. Pappa stänger ALDRIG av telefonen, inte ens då han är ledig & hemma. När ingen svarade då jag försökt nå dem i ca 2 timmar så blev jag såklart ganska orolig. Tankarna gick till att pappa kört av vägen påväg hem från jobbet och låg någonstanns skadad och eländig. Jag fick för mig att han då ringt för att ta farväl men inte fått tag i varken mig eller mamma. Så jag oroade mig och började fundera på om det var en ambulans på väg till honom osv.... Knäppt, jag vet!!

Tillsist fick jag iallafall ett SMS av mamma som frågade vad jag ville, för de var nämligen på Piterevyn!!! Det hade jag helt glömt! När jag tänker efter så vet jag ju att mamma nämnt det tidigare i veckan. Så då hade jag suttit och varvat upp mig själv i 2 timmar för att jag inte fick tag i dem! Detta om något är väl ett stort bevis på att jag aldrig skulle kunna bli förälder, för om jag oroar mig såhär mycket för mamma & pappa, vad skulle jag då inte göra om jag hade barn ute på vift! Skulle ju dö av en panikångestattack!

Idag brann det för mig!! Jag brukar kunna behålla mitt lugn då jag ringer till olika instanser, för jag vet hur det känns då folk bara ringer och klagar och skriker en i örat. Idag pratade jag dock med A-kassan... Jag kände hur det började osa ur öronen på mig, då kärringen på andra sidan hela tiden avbröt mig och jag fick aldrig fram det jag ville få sagt. Jag bad att få skickat några kopior på arbetsgivarintygen som jag skickat in till dem, jag jag verkar har slarvat bort mina. Då säger hon, "men förstår du inte vilken tid det skulle ta för mig att skriva ut dem och skicka till dig"? Vafan?!?!?! Det rör sig om 3-4 papper!!! Jag hörde hennes nedlåtande ton i rösten, nästan så hon ville klappa mig på huvudet och kalla mig "lilla gumman"... Det brann för mig så jag sa Tack för mig och slängde på luren innan hon hann svara mig!!!

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ Jag dör va nedlåtande hon var!

Jag var helt ensam i ridhuset idag. En hel timma då jag kunde träna precis vad jag ville, vart jag ville hur jag ville. Superskoj! Med Börge körde jag som vanligt igenom 1:an moment som gick bra. Han var lite väl övertänd och slarvade lite med positionerna i början, men efter en liten stund så kunde han samla ihop sig och då flöt allt på bra! Dock måste jag ha något DK som jag inte är medveten om, för då vi går fot så kan han helt plötsligt göra ett ställande... Utan att jag gjort något kommando (vad jag vet!)... Så det kan ju vara fiffigt om någon kollar på mig då vi tränar. Vi körde även inkallningar genom hela ridhuset med ställande & läggande. Hans "problem" är att han har så jäkla hög fart ibland att han bara inte kan stanna så fort som man velat. Å det är inte det att han inte försöker, för han bromsar allt han kan. Men som sagt, idag var han väldigt jättetaggad.

Med Niro körde jag position & apportering. Idag fattade han att han skulle hålla kvar apporten tills jag tar den. Han började titta på min hand (som jag tar apporten med) och väntade tills jag höll i apporten innan han släppte. Engångsföretelse? Vi får se nästa gång.

Enda jobbiga med ridhus är allt jäkla spån som fastnar i byxor & skor. Sen luktar ju inte hunden mumma heller. Hundarna fick gå i djupsnö då jag var klar så lite av ridhusetlukten och dammet lossna.

Lämnade sen tillbaka Börge hos Jess, blev bjuden på the & macka å fick mig lite gos av Ville. Ett bra slut på en kväll!