En del av mina vänner (Caisa känn dig träffad) blir ibland lite oroad över min lite för livliga fantasi. Jag har en förmåga att "spinna vidare" på olika saker som händer i livet tills de når en absurd nivå. Detta händer nästan jämt och ständigt, men det är sällan jag delar med mig av mina "fantasier" för jag skulle bli totalt från-vettet-förklarad.

Igår hade jag ett missat samtal på mobilen från Pappa. När jag försökte ringa tillbaka så hade han telefonen avslagen. Tilläggas bör att det var runt tiden då han vanligtvis är påväg hem från jobbet i Luleå. Iallafall, inget svar så jag ringde hem men ingen som svarade där heller. Försökte några gånger, ringde till mamma för att se om de var ute någonstanns, inget svar. Pappa stänger ALDRIG av telefonen, inte ens då han är ledig & hemma. När ingen svarade då jag försökt nå dem i ca 2 timmar så blev jag såklart ganska orolig. Tankarna gick till att pappa kört av vägen påväg hem från jobbet och låg någonstanns skadad och eländig. Jag fick för mig att han då ringt för att ta farväl men inte fått tag i varken mig eller mamma. Så jag oroade mig och började fundera på om det var en ambulans på väg till honom osv.... Knäppt, jag vet!!

Tillsist fick jag iallafall ett SMS av mamma som frågade vad jag ville, för de var nämligen på Piterevyn!!! Det hade jag helt glömt! När jag tänker efter så vet jag ju att mamma nämnt det tidigare i veckan. Så då hade jag suttit och varvat upp mig själv i 2 timmar för att jag inte fick tag i dem! Detta om något är väl ett stort bevis på att jag aldrig skulle kunna bli förälder, för om jag oroar mig såhär mycket för mamma & pappa, vad skulle jag då inte göra om jag hade barn ute på vift! Skulle ju dö av en panikångestattack!

 

Åsa

31 januari 2009 19:02

Vet du... Jag är precis likadan! Kan blir halvt från vettet om inte pappa eller Attila svara på mobilen, börjar genast tänka ut det ena efter det andra som kan ha hänt... Det en värre än det andra också. Ringer det mitt i natten får jag hjärtklappning och är övertygad om att någon dött. Ganska jobbigt faktiskt, jag jobbar med att hålla det i styr ;-) Skönt att veta att jag inte är ensam... Ha ha ha!

Dollie skickar pussar till brorsan!

Krma Åsa

 

Caisa

31 januari 2009 21:23

Jag kände mig träffad, på direkten. Livlig fantasi och dåligt minne är ingen bra kombination. Kanske vi båda skulle kolla efter nån bromsmedicin, för nåt fel på oss är det.

Jag satt och tokringde till mamma för nån vecka sen, tillslut kom jag på att de skulle på nåt möte...OCH att hon sagt till mig vilken tid det inte gick att få tag på dem (haha)

http://fyrfotingarna.se

 

Lisa

31 januari 2009 21:38

KOM HIT!!!
MEN DU FÅR SKYNDA DIG!! det är nedräkning till 22/2 för sen kan det vara lite hektiskt de föjande veckorna.....

Hoppas det går bra med nya livstilen, skulle behöva annamma lite av tänka bort godiset tänket... men det tar jag sebare...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som älskar vatten...     Och snö...               Som lärt sig att plocka upp saker och byta med matte lönar sig...                     ...

Njå. Ikväll har jag gått igenom SBKs Tävlingskalender, SBK-utställningskalender och SKK-utställningskalender. Jäklar i min låda vad Niro ska få vänstervarva å spåra å lyda hela våren/sommaren/hösten. Så mycket han bara vill :) Jag har tänkt mig hela ...

Eller klagobloggen? Njå, så jag är förkyld... Jag blir som en karl då jag blir förkyld. Allt är fel.   * Näsan rinner men är samtidigt täpp * Sår runt näsan på grund av allt snytande * En konstant huvudvärk * Ont i halsen, hosta som varie...

Har jag inte mycket till övers för. Hands off och ingen vill ta något ansvar. Sjuka människor slussas vidare till "någon annan" och istället för att fångas upp av denna Någon så ramlar den sjuka mellan stolarna och står där ensam och hjälplös. Om man...