Har jag inte mycket till övers för. Hands off och ingen vill ta något ansvar. Sjuka människor slussas vidare till "någon annan" och istället för att fångas upp av denna Någon så ramlar den sjuka mellan stolarna och står där ensam och hjälplös. Om man dessutom har psykisk ohälsa tillsammans med ett missbruk vill varken sjukvården eller missbrukarvården vara de som "äger problemet".

Nä, visst, skriv ut sjuka människor och låt dem klara sig själva. Dumpa av dem på en rådlös familj som inte har någon kunskap eller erfarenhet av varken det ena eller det andra.

Nä, men vi mår alla så bra i ett Moderat-lett samhälle! Sköt dig själv och skit i andra. Jättebra...

Om nu nån inte fattar, så är jag inte nöjd. Inte nöjd alls...

Idag har vi filat vidare på fjärrdirrigeringen. Kom på att om jag vill ha det bättre än vad det är nu, så måste jag ju backa i inlärningen. Så idag körde jag ENBART från liggande till ställande. Klickade i början då han bara gjorde antydan till att lyfta kroppen innan han ställde sig upp helt. På det sättet kom jag åt med klicket INNAN han började rätta till fötterna. Funkade bra! Jag la ingen vikt alls vid nedläggandet utan väntade antingen ut honom tills han la sig ner själv eller sa "lägg dig ner" som inte alls är samma sak som "LIGG". Då fick vi koncentrera oss på en detalj åt gången och det kändes rätt. Ska fila på Ligg från stå några träningspass, sen då det sitter börja lägga in från Stå till Ligg utan att flytta tassarna. Sen börjar vi väl lägga in från Stå till Sitt vilket alltid varit vår akilleshäl då han hoppar bakåt och backar en halvmeter då han sätter sig ner.

Sen då, jag skulle ju träna på vittringsapporteringen i vinter... Kanske dags att börja då??? Skämmes Camilla, skämmes.

Är det någon som vill pyssla om en Rottweilerpojke den 3/2? Då ska vi iväg hela släkten (eller, jaaa inte riktigt hela) till Skellefteå och gå ut och äta och sen på konsert. Mammas kusin Maria Möller har föreställning i Skellet så vi ska å kika. Så lille killen kan inte vara ensam hela eftermiddagen/kvällen.

Nu är det dags att sooooova!!

Nu när jag på allvar har börjat tänka på valpköp så snurrar det runt i huvudet hela tiden. Avelsdata är ju som en skänk från ovan, jag kan titta runt där hur mycket som helst! Dock blir man lite mörkrädd då man ser vilka (ursäkta uttrycket) skithundar som det avlats på. Herregud...

Idag mötte vi upp Trixie & Annica och tog en liten träningspromenad genom stan. Stannade och körde lite lydnad och platsliggning på byxtorget. Niro skötte sig bra, jag kunde utsätta honom för ganska mycket störning av mig själv, dock lyfte han huvudet några gånger då det kom och gick folk bakom honom. Körde även lite fot & läggande under gång. Dock var han SÅÅÅÅÅÅÅ taggad så han hamnade alldeles för långt fram i positionen. Han nästan skuttade fram, och gjorde jag en liten sidoförflyttning så hoppade han kängruhopp. Taggad och galen. Skötte sig bra med tanke på att jag inte använt FOT-kommandot sen i början på November.

Under tiden i stan brydde han sig inte alls om Trixie. Men efter stadsturen åkte vit till mamma & pappa och fikade och där mitt i allt upptäckte både han & Trixie att hon löpte. Från en minut till en annan så förvandlades den annars så glada och Niro-frälste Trixie till en argbigga utan dess like, och Niro som annars avvisar Trixan då han är less, blev som en efterhängsen gammal snuskgubbe.

Så nu är vi portade från Furuvägen i några veckor, och vi hoppas att Niro inte tänkt para sig med Annica eller nån annan av tvåbeningarna i familjen nästa gång han ser dem...

Det blir lite svårt att hantera. Tråkiga saker händer för bra människor och det är väldigt lite man kan göra för att förhindra eller förbättra. För många av mina nära och kära har 2011 varit ett år dom gärna lämnar bakom sig och ser med stora förhoppningar fram emot 2012. För min del känns det också som en bra tanke.

Eftersom det här med att hitta en respektive, en bättre hälft, en pojkvän verkar vara dömt att misslyckas så får jag hitta på nåt annat. Jag skaffar mig en till hund. Ja, så får det bli. 2012 kommer en till hund att förgylla (eller valpförpesta) mitt liv. Vem, vad, hur, när är inte bestämt utan än så länge finns bara planer och förhoppningar. Men jag håller tummar :)

Hur Niro skulle reagera på en lillebror/syster vet jag inte riktigt. Eller jo, han kommer förmodligen älska det ungefär lika mycket som jag. Så länge han får ha sin sida av sängen för sig själv och sitt obligatoriska morgonmys med mig så är nog allt lugnt.

Idag tog vi en tur ut till Gläntan tillsammans med Ingela & Cuda. Tyvärr hann det börja skymma men det var otroligt vackert med solnedgången och en brinnande himmel.

Jo just det... Långt mellan blogguppdateringarna!

Det kommer väl knappast som en överraskning för er som känner mig. Jag är otroligt sockerberoende. Jättemycketsuperdupermassor sockerberoende. Men nu har jag iallafall börjat FUNDERA på att sluta med socker. Hur svårt kommer inte det bli?!?!? Men om jag iallafall börjar att minska ner, fasa ut lite. Då blir det kanske lite lättare att sluta helt om ett tag. För om jag slutar tvärt så kommer jag få kraftiga återfall där jag svullar i mig så mycket att jag blir sjuk... Alltså på riktigt sjuk, illamående, hjärtklappning, yrsel osv.

Så det är min plan. Minska lite på sockret. Så då vet ni.

Jodåsåatt... Snart fyller jag 30 år. Jag hade velat ha nåt sånt där riktigt roligt inplanerat, eller att jag önskade mig någon superhäftig grej. Men tyvärr har jag inget utav det. Jag fyller år på en tisdag. Jippie! Helgen den veckan jag fyller år ska jag arrangera en funktionärsfest för alla engagerade medlemmar på klubben, så jag antar att mycket tid hela den veckan kommer att ägnas åt det. Å det är ju inge kul att fira INNAN man faktiskt fyllt år. Sen är jag ju riktigt sådär jätteintresserad av att dricka sprit å festa på det sättet, så hur som helst blir det ingen 30-års fest.

Oj va dystert det kändes. Alltså min inställning. Jag som ÄLSKAR att fylla år, gillar att vara "värdinna" å bjuda på fika å så. Men jag vet inte, just nu känns det bara som ett stort MÅSTE och inte alls så kul då jag inte ens rymmer mer än ca 8 personer hemma hos mig.

MEN... Jag har faktiskt anmält Niro till Stora Stockholm-utställningen den 11 december, så då tar jag nog ut några extra semesterdagar och gör nåt skoj i storstan! Jag längtar redan dit! Det är ju som lagomt för lite julshopping också ;)

Adios!

På senaste tiden har det som du märkt inte blivit mycket bloggande. Facebook gör ju sitt, men sen har jag en liten censur-konflikt med mig själlv. Tidvis känner jag att jag bara vill skriva av mig om allt skit som händer och finns runt om kring, men samtidigt vet jag inte vem alla är som läser och då blir jag lite återhållsam.. Kanske borde jag skriva precis vad jag tänker, tycker och vill men det kan bli så fel.

Hösten har varit väldigt turbulent på många sätt och vis och jag har väl inte mått sådär lysande. Jag har känt mig mycket ensam från och till, men ibland har jag självmant stängt mig inne hemma utan att prata eller träffa någon på nåt dygn eller två. Bara för att det har känts som jag behövt det. Men ensamheten kommer krypande ibland, sådär in i hjärtat så det värker. Många är det som påpekar att jag är ju inte ensam, jag har ju Niro. Ja, jag har Niro och det är jag väldigt tacksam för. Han har fått stå ut med många kramar och pussar då jag känt mig ensam, en och en annan tår har hog landat i hans päls också. Men det är ju ändå sällskapet av en partner jag saknar. Det är ju inte riktigt samma sak som en hund om man säger så...

Resan till USA fick jag ställa in då jag tyvärr inte har råd. Det har varit mycket utgifter i sommar/höst som jag inte räknat med och min lilla sparkassa har gått åt till annat. Men jag SKA åka dit. Jag bara SKA! Nångång.

Klagablogg, jaaaadå... Idag blev det så..

Förutom klagan då...

Niro klarade Cert-provet till bevakningshund galant. Hanteringen var UA, han viftade på svansen genom hela behandlingen. Dock hade han inte mycket fokus på testledaren då han hade fullt fokus på matte som stod 5 meter därifrån. Det var väl inte förens vid lyftet som han vaknade till liv. Jag tyckte Jossan gjorde det bra som lyfte honom ca 50 cm från marken! Hon tyckte han var lite tung...

Patrullstigen gick bra. Han gjorde inte lika självklara markeringar som han alltid gör på träning, men det var första patrulleringen vi gjorde i råterräng, och jag antar att jag var väldigt nervös. Kontrollanterna tyckte jag hade lite för långsamt tempo och några för många halter. Men han markerade vind & ljud, även om jag inte tyckte att han gjorde så tydligt som jag önskat. Kanske jag som var trögfattad...

Stillasittande bevakningen gick bra, Niro gjorde tidigt 2-3 jättetydliga markeringar enligt vad jag kunde se, men det måste ha varit hjärnspöken på oss båda två för ljudet hadet inte ens börjat fick vi höra sen... Men efter en stund gjorde han en såndär tydlig markering där han håller andan, biter fast tungan och blir blickstilla. Så då satt det. Sen kontrollerade han båda ljuden från höger & vänster om vartannat. Dock tappade han intresset efter ett tag och blev distraherad av de två söta schäferflickorna han hade på varje sida, som satt och pep och skrek och gick upp i varv för de blev mer och mer taggade på ljudet. Motsattsen för Niro alltså. Så jag hade lite svårt att bryta honom från flickorna...

Basen på natten gick ju sådär. Han hade inte sovit en blund på hela natten, utan suttit på eget iniciativ på bevakning av lägret hela natten. När bas-personalen hade sagt åt honom att lägga sig la han sig några minuter sen satt han sig upp igen och fortsatte arbeta... Det var en mycket trött gosse jag hämtade ur basen på morgonen. Jag hade faktiskt sovit relativt bra i logementet den natten.

Spåret på söndagmorgon gick lysande! 1,5 km långt, 90 minuters liggetid, och jag och Niro gick runt det på 22 minuter. Alla apporter fick vi med oss också :) 1 trä, 1 metall, 1 plast och 1 tyg. Duktig kille!!

Sen var vi klara!! Godkända!

Jag har fått papprena för att få göra GUF-en, Alltså en "mini-lumpen" på 2 veckor. Men det är ingen här i norr förens i Maj, så det blir till att vänta över vintern.

Cuda & Ingela kom hit och åt middag idag. Mums, N03 från thaigarden är ju det godaste man kan äta. Vi såg lite serier och gick sen på promenad.

Imorgon blir det spårkurs, och sen middag med gänget på kvällen. På söndag är det bevakningsträning hela dagen och styrelsemöte på kvällen.