Idag var då första träffen på vårens allmänlydnadskurs. Känns bra att vara igång igen, även om det alltid är väldigt nervöst innan man lärt känna hundarna & kursararna och deras intentioner med kursen.

Det kändes bra, alla var väldigt ivriga på att lära sig. Som alltid finns det endel att pyssla med, men det är ju en allmänlydnadskurs, så man kan ju inte vänta sig något annat :) Ska bli kul att försöka hitta lösningar på några av problemen. Men det brukar oftast lösa sig fint så länge folk är villiga att ta åt sig och lära sig. Det är dessutom en rolig grupp hundar i den här gruppen. 3 rottisar, 2 schäfrar, 1 staffe, 1 fransk bulldog, 1 softis & 2 blandraser (labbe-mix, BC-setter). Jag är ju partiskt då det kommer till rottisar, men Staffen vann då priser för världens sötaste! Så jävla cool hund. Energi så det räcker för 4 Bordercollies å trevlig i allt och alla. Kär blev ja! Inte oväntat, det är ju en favoritras!

Jag och min kompanjon Monika kände att vi var ganska på samma plan då det kommer till hundträning/uppfostran. Vi ska nog komma bra överens tror jag! Jag känner ju Monika litegrann sen innan, men vi har väl inte umgåtts så mycket. Känns iallafall bra att vi är på samma våglängd och har gode lika hundsyn. Det är mycket lättare och mer bekvämt då när man ska hålla kurs tillsammans.

Imorgon ska jag plugga hela dagen. Jag har redan skjutit upp det flera dagar. Bäst att sätta igång. Kemi... Periodiska system, atomer å annan skit som bara ska pluggas in. Måste bara koncentrera mig, då går det. Men jag kommer ju som på en massa annat som "måste" göras. Typ åka å handla mat, klippa klorna på hunden, sortera sockor, organisera i medicinskåpet, plocka ludd från en filt osv osv osv. Finns MASSOR att göra istället för att plugga.

Jag fattar ingenting... Absolut ingenting! Att läsa i Matematik B-boken är som att läsa grekiska för mig. Jag är i slutet av kapitel 1 och fattar ingenting! Har nog aldrig känt mig så korkad förut. Matte har alltid, och kommer alltid förbli min akilleshäl. Jag blir så frustrerad då jag inte förstår och hur jag än vrider och vänder på problemet så fattar jag ingenting. Jag hatar att inte förstå eller inte kunna saker. Men med matten vill jag bara kasta bort boken och ge upp. Skita i hela grejen. Skippa att söka in till universitet, för jag kommer ändå inte fatta matten.

Skit-matte... Snart ger jag upp...

Naturkunskapen känns då fortfarande överkomlig och som om jag förstå det mesta. Känns mycket roligare!

Har idag varit å kört skoter med bäst-moster och Mats. Så underbart roligt det är och köra skoter! Det är bland det bästa som jag kan komma på. Att folk vill att snön ska tina bort och det ska bli sommar förstår jag mig inte på. Tänkt att ha vacker snö året runt, hur härligt hade inte det varit?

Jag tog skoterkörkortet nångång 2000-2001, å sen dess har jag nästan inte kört nå skoter överhuvudtaget. Innan det körde jag JÄMT, så ofta det bara gick. Men idag var vi då ute i 3-4 timmar nåt sånt. Härligt, härligt! Hoppas att det inte var sista gången jag fick följa med. Nu kommer jag säkert att bli utskälld av Mats, men jag tänkte sätta in lite bilder från dagen. Nu kunde jag bara fota då vi stod stilla, så nå häftiga fartbilder blir det inte. Jag njöt så mycket av att köra att jag ides inte stanna och ta fram kameran. Så lite trista bilder, men dock bilder.

Ni missar inte inlägget jag gjorde före detta va? Fortsätt att skrolla ner så kommer det.

Jodå, nu har även jag fått "äran" att bli fotograferad av vägverkets fartkameror... Inte speciellt roligt. Det är ju då MINST 2000:-, om det inte är så illa att jag lyckades köra alldeles för fort så jag mister körkortet. Det skulle vara ILLA, ILLA.. Nu blir det en lång ångestväntan tills jag får hem kuvertet. FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN!! Klantarsel är vad jag är, jag har kört den där sträckan miljoner gånger, å VET att det är en kamera där. Hur i hela fridens dagar jag kunde missa att sakta in vet jag inte. Klantigt är det enda jag kan säga!!

Den 4:e Mars kl 03.28 födde Lisa sin andra son, Ceasar!

Ett stort GRATTIS till Lisa & Jonathan, och självklart till William som blivit storebror!

Bilden är fräckt stulen från Gävleborg landstings hemsida ;)

Webbisar är ett finfint verktyg!!

Idag har jag åter vandrat i korridorerna på min gamla gymnasieskola. Vi intog ett kemilabb på Labratoriegränd med lite spänning inför vad dagen skulle medföra. Eftersom alla elever har Sportlov den här veckan så får Komvux låna Strömbackas lokaler för sånt som de själva inte har. Tex kemilabb.

Det var LÄNGE sen jag behövde använda mitt hjärtkontor såhär mycket. Vi har grubblat, funderat, räknat och analyserat hela dagen. I slutet av dagen var jag så trött i huvudet, på ett sånt där härligt sätt... Det märks att jag i vardagen inte är van att använda huvudet såhär mycket. Men det kändes jättebra att lufta hjärncellerna lite :)

Sen kändes det lite kul att gå omkring med en vit labbrock & skyddsglasögon och konversera om viktiga saker som syror, atomer och elektroner. Jag och min labbpartner kände oss iallafall väldigt nöjda vid dagens slut. Vi får se hur det går på kemiprovet nästa vecka... Oj oj oj...

Det är vad jag har. Utan tvekan! Å gullig är han också. Medans jag varit sjuk och bara legat och tyckt synd om mig själv så har han funnit sig i situationen och bara vilat. Han fick ett stort ben som han har roat sig med lite. Ibland har han bjudit upp mig till lek genom att trycka upp varenda leksak han har i ansiktet på mig.

Idag har jag dock ÄNTLIGEN tagit mig ut på en längre promenad. Det var så otroligt skönt, både för mig och Niro. Vi var nog ute i ca 2 timmar och bara strosade runt. Så fort jag råkade länga på stegen och gå lite fortare så fastnade jag i en host-attack. Så det blev ett lugnt tempo på hela promenaden. Niro fick nosa och strosa så mycket han ville, vilket han verkade nöjd med.

Jag körde igenom lite fjärrdirigering också. Det gick bra, men han blev väldigt distraherad av stora fåglar som kraxade och flög över oss... Han kanske skulle ha blivit född till en retriver istället? Han är väldigt fashinerad av fåglar, även om han än aldrig har gjort en ansats för att jaga dem.

Hur som helst, jag är så lycklig över att ha en sån trevlig och rolig kamrat i mitt hem. Även om det är mycket som gör mig orolig för framtiden, så blir jag glad då han kommer och trycker upp en leksak i ansiktet på mig och alla problem är som bortblåsta.

Min lilla Niro-Piro!

 Matematik B... Usch. Verkligen inte min grej. Fast, jag känner ju ändå att visst fan ska jag klara det! Men just nu få jag inte tummen ur att räkna fastän jag skulle behöva det! Imorgon ska jag försöka orka mig iväg på skolan, fast det beror på om jag får någon tid på vårdcentralen för att kolla upp mina öron & huvudvärken. Öronen inbillar jag mig säkert, fast det gör fasligt ont i dem då jag är utomhus.

Fast huvudvärken har jag ju skrivit om tidigare, har ju varit på synkontroll och jag har inga stora synfel som skulle göra att jag får huvudvärk. Idag var det riktigt illa, å då jag dessutom hostar så känns det som om huvudet ska explodera! Jag tror ju fortfarande inte att det är migrän. Det har jag bara haft 1 gång i mitt liv vad jag vet å då hade jag så ont i huvudet, var jättetrött och mådde illa. Men det gick över då jag fick sova ordentligt.

Men huvudvärken som jag har nu mår jag ju inte illa av, utan det bara spränger nåt otroligt...

Nä vad fasen är det här??? Flera dagar i rad har jag bara klagat och klagat för hur dåligt jag mår. Fan va trist för er läsare! Jag hoppas att jag snart har något mer intressant att skriva om.