Här händer inte så mycket för tillfället...

Inspirationen att skriva har som försvunnit tillfälligt.

Jag återkommer om något dyker upp.

Efter helgens nattarbete hade jag sett fram emot en LÅNG sovmorgon idag. Men som vanligt så är inte jag och mina grannar överens om mina sovplaner. Så i morse bestämde sig grannen i lägenheten ovanför mig att kl 7 på morgonen är en bra tid för att börja renovera lägenheten. De började med att (vad jag tror) slita lös lister och sen slipa golvet. Roligt för han att få fint hemma, men inte lika roligt för mig som vill sova!!

Jag funderar allvarligt på att flytta in i mamma & pappas hus medans de är på husbils-semester. Sitta husvakt och slippa grannarna from hell i 2 veckor. Ska fundera på saken, men just nu känns det väldigt lockande!

Idag tog min kusin Jenny studenten.

GRATTIS!

En stackars pippi-unge besökte mig och Niro idag. Jag tror att den först flög in i sovrumsfönstret och blev lite yr i skallen. Sen satt den på bron och pep och pep! Förmodligen hade stackaren blivit utsparkad från boet... Han satt där helt orörlig så jag gick in och hämtade kameran och smög mig närmare. Jag fick komma riktigt nära, å då blev jag lite orolig! Var han jätteskadad eller bara "huvujör"? Tillsist så petade jag till den å då flög han äntligen iväg, lite vingligt och pipande, men han flög iallafall iväg.

 Devarox DeNiro

HD A, ED 0!!!!

Helt jäkla FRI!!! Så underbart skönt att läsa på det där pappret från SKK..

Sen är ju inte allt en dans på rosor för det. Vi har ju fortfarande tassarna och inflammationen i vänster armbåge att oroa oss för. Nu har han ju fått 2 omgångar kortisoninjektioner i de tår som är onormala (sesamoiderna). Sen har han fått 1 omgång injektioner i armbågarna (inte i själva leden dock). Han är fortfarande i mycket fin form, glad och allert och haltar nästan ingenting. Han är aningen oren i steget på vänster fram, men det är nästan bara jag som ser det. Jag har ju blivit lite skadad av att titta på hans steg och analysera och jämföra så jag ser ju minsta lilla förändring i hans rörelser.

Vi ska på återbesök 24/6, då kommer nog nya bilder att tas på tårna och ev armbågarna för att se om läget har förändrats. Håll tummarna för att allt har läkt tills dess!!!

Läs först inlägget nedanför... Sen kan ni komma upp hit och läsa det här..

Idag (söndag) så åkte jag ut till BK och kollade på hundutställningen. Några hundvänner skulle ställa sina hundar så vi var där för att "miljöträna" lite och aggera hejjarklack. Fina boxer-Doris tog sig ända till BIS-finalen, så vi stannade och hejjade på henne. Dock åkte hon ut utan rosett, men dom skötte sig GALANT, och får hon bara växa klart så kommer hon bli en skönhet ;)

Hejjade på lite rottisfolk också! Grattis till alla som ställde, och ett litet extra grattis till min föredetta kursdeltagare Erika med sin Rejsa som vann sin juniorgrupp :) Fick du nåt annat Erika? Jag hann inte se...? Ronja från Luleå (som var med och tränade på rottisträffen 1/5) vann bästa tik och blev BIM. Jag tror det var så allt blev, men jag har ju lite dåligt minne. Jag vet inte vem hanen var som vann, men jag tyckte  han var väldigt fin och var min favorit redan från början. Dock hörde jag att han gruffade lite mot andra hundar, och det är ju trist...

Nu på kvällen så kom Ingela & Cuda, Åsa & Doris, Emma & Nicke hit till min bakgård och vi tränade lite lydnad. Vi har blivit så duktiga och tränar tillsammans ca 2-3 gånger i veckan!! Det ser bättre och bättre ut för oss alla. Dock vet jag inte vem fan som har matat min hund med Speed eller LSD idag, men han var helt galen!! Han sprallade och showade och kunde då inte alls gå normalt... Jag körde läggande & rutan + lite fritt följ. När han skulle till rutan så hoppade han jämfota rakt upp i luften och skuttade som en jäkla kängru rakt in i rutan. Sen försökte han äta upp eller använda konerna som tass-target. Dock lugnade han ner sig efter några gånger och sprang rakt in (utan kängruhopp) och ställde sig på mitt kommando. Att använda leksaker var uteslutet idag, för han kunde inte kontrollera sig! Jag tror allvarligt att någon gett honom något olagligt preparat, för sådär Allan-ballan urballad brukar han inte vara... Bara glad och spring i benen, hopp å studs, och pudel-ryck (springa allt man bara kan runt runt runt tills man antingen springer in i nåt eller springer omkull)... Å med hans tassar är det ju inte det bästa han kan göra så jag avbröt det så fort jag slutat asgarva åt honom!

Jaja, han tycker ju då iallafall att lydnad är ASKUL, vilket ju är bra... (Gäller att se det positiva i allt, eller hur?)

Vad har jag då gjort i helgen... Hmm... Lördag var jag och Ingela med hundarna ut i skogen på förmiddagen å spårade. Jag gick bakom Ingela å plockade snitslar och kollade då Cuda spårade. Hela tiden vi var ute i spåret hörde jag Niro som sjöng och skrek och skällde i bilen, lite uppjagad å förtvivlad över att han fick stanna i bilen. Efter det gick vi hans spår, Ingela gick bakom och kollade. Niro var TAGGAD!! Han skakade i hela kroppen då jag satte på selen... Men när han sätter ner nosen och börjar spåra så blir han lugn och metodisk och jag kan gå i ett lugnt och fint tempo bakom honom. Som vanligt har jag ingen koll alls på hur långt jag gått, men jag och Ingela kom överens om att det var någonstanns mellan 500-700 meter iallafall. Jag hade lagt in lite svårigheter för att "kolla läget" på vart han ligger. Vill inte göra för tråkiga och lätta spår så han tappar glöden. Fick in några 90gradersvinklar, men även 2 spetsvinklar. Han irrade runt litegrann i ena spetsen, och genade i den andra. De andra vinklarna tog han bra. Vi korsade 4 stigar. La även in en "ormgrop", alltså där man snurrar runt runt i en cirkel (några meter bred) och sen går ut på andra sidan. Där hade jag markerat med en snitsel där den började så jag skulle veta vart den var, men Niro började att markera själva snitseln så jag bestämde mig för att vi gick förbi den. Sen hade jag även lagt upp en av apporterna på en stor stenbumling, vilken han också tog galant! Han kände apporten på en gång, men var tvungen att lista ut hur han skulle komma upp på stenen. Slutpinnen hade jag tryckt in i en rishög så han fick leta efter den en liten stund för att hitta den rätta! DUKTIG HUND.

Jag tycker det är roligt att improvisera spåren litegrann. Vet inte om alla svårigheter egentligen är medvetna, för ibland kan jag tappa bort mig på hur många vinklar jag har, hur jag har vinklat och för det mesta har jag INGEN aning på hur långt jag gått... Men så länge Niro försöker och jobbar på så fortsätter jag. Han verkar tycka det är kul att gå efter en virrpanna till matte.

Jag var ju uppsatt på jobb i helgen, men då jag kom till jobbet uppdagades att dom hade dubbelbokat personal för helgen. Så det var bara att packa ihop mina saker och åka hem igen. Jag hade ju som ställt in mig på att jobba hela helgen, så det var lite trist. Dessutom så behöver jag verkligen pengarna. Men vad ska man göra...?