Den dagen var en lyckans dag.

Det är det idag också :)

Min fina fina prins och tjocknos. Gullig och gosig redan då. Sådär gör han fortfarande då han myser, stoppar in hela sitt huvud under min haka och bara är stilla och vill bli kliad.

Gullig!

Kom på mig själv idag med att tänka på att jag, precis som alla andra, är lite leds på kylan. Genast fick jag lite skuldkänslor, som om jag svek mig själv på nå sätt bara genom att tänka tanken. Jag älskar ju vintern!

Men efter en halv dags funderingar så kom jag på att det är OK att vara leds

på -20C, medans det INTE är ok att vara leds på snön. Det är OK att längta till dagar då det inte är mörkt när man åker till jobbet, och det inte är mörkt när man kommer hem. Det är också OK att längta till vårvintern, när det är sådär vackert, ljust och bara några minusgrader. Fast, det är också OK att längta tills det droppar från taken och man kan sitta i en snödriva och sola sig i ansiktet. Det är INTE OK att längta tills snön smälter bort! Men däremot, när snön väl har börjat smälta och det blir slaskigt och lerigt och allmänt äckligt då är det helt OK att längta tills snön har försvunnit helt och hållet. Men det är först när det ligger kvar skitiga och snömögliga högar på gräsmattan som är mer svart/grå än vit.

Så där ja. Då har vi klargjort det! Några funderingar? Tillägg? Invändningar?

Nu äntligen har jag fått tag i en spark. Nu ska det bli lite mer konditionsträning för Niro och mig. För Niro kommer det nog gå bra, förmodligen inte lika bra för mig. Efter ca 500 m med sparken i lagom travtempo för Niro så fick jag blodsmak i munnen... NAJS! Är man otränad eller? Så vi kommer nog få ta det lite lugnt ett tag, sakta sakta vänja oss vid det ökade tempot. Inte så mycket för Niros skull som för min egen!   

Helgen har spenderats i goda vänners lag. Ätit gott å sett film. Det har varit väldigt kallt så mycket utomhusaktivitet har det inte blivit.

Det var meningen att Piteå BK skulle ha sin första utomhus lydnadstävling för året idag, men då både SMHI och YR.no skvallrade om grader mellan -25c ända ner till -30c under natten/förmiddagen idag så bestämde vi i Tävlingssektorn och sekretariatet att ställa in hela tävlingen. Att lägga en platsliggning i den kylan, utsätta funktionärer, tävlande och domare för det var inget vi ville göra. Så hela lördagen spenderades i telefon och framför datorn för att försöka få tag i så många inblandade (domare, köket, stuguthyrningen mm mm) som möjligt för att sprida budskapet.

I morse träffades jag, Eva-Britt och Torbjörn på klubben för att ta emot folk som eventuellt inte fått informationen. Som tur var så var det bara 6 tävlande som inte hunnit få infon + tre publik. Det brukar vanligtvis vara ganska mycket folk på våra tävlingar så jag tycker att vi lyckades väldigt bra med att informera så många som möjligt på så kort tid. Tack alla som hjälpte till att sprida ordet! Det uppskattas jättemycket.

Alla tävlingsekipage har fått erbjudandet om att skjuta fram sin anmälan till mars-tävlingen istället. Majoriteten har accepterat det och det känns ju bra!

Man kan säga att den nya tävlingssektorn fick en svår början men jag tyckte att vi skötte det bra! Torbjörn, Jenny och jag kompletterar varandra ganska bra och även om det blev någon miss den här gången så kan vi bara bli bättre och bättre med tiden.

Träningen i ridhuset gick idag väldigt bra! Niro var taggad upp över öronen redan innan vi steg in i ridhuset.

Flera gånger körde jag Fritt Följ med mycket längre sträckor än vanligtvis och han höll superfin kontakt. Dock har han en tendens att gå lite för långt fram då han är taggad.

Läggande under gång gick också det väldigt bra! Efter 3 gånger började han försöka tjuva och lägga sig på eget bevåg och även med lite snabbare läggande. Men se näää det duger ju inte riktigt att bara lägga sig då man själv vill, utan matte var ju tvungen att bestämma när. Så efter nån gång med att INTE lägga så slutade han tjuva och väntade på kommando.

Sen var jag väldigt elak och tänkte mig inte för och körde ställande under gång direkt efter läggandet. Så han blev lite förvirrad och ville såklart lägga sig.  Men då gjorde jag ett långsammare och tydligare "STÅ"-kommando och han fattade vad det var vi sysslade med.

Tränade även lite på hopp över hinder. Jag har ju varit ap-dålig på att träna det. Först på grund av att han var halt så länge, sen för att jag var rädd för att han skulle skada sig igen. Nu sen i höstas så har jag ju ingen ursäkt, det har bara inte blivit...  Så jag tog tag i det idag. Men då är det ju så att han är ibland lite föööör duktig. Vi har ju tidigare då han var liten tränat mycket "tass-target". Detta tycker han då är väldigt lämpligt att göra på hindret! Alltså han lägger MEDVETET upp en tass på hindret och väntar på belöning. Funkar inte det, då tar han andra tassen. Funkar inte det heller, då ställer han sig upp med BÅDA tassarna på kanten och väntar sig en belöning. Sååå duktig så!! Det syns så tydligt hur han tittar på hindret och måttar för att träffa kanten med tassen.

Så. Hindret måste vi träna mer på.

I slutet av träningen så ropade Carro igenom oss i 1:an. Det gick superbra och han var forfarande efter 1 timmes träning fokuserad och taggad. Allt gick faktiskt väldigt bra. Nåt tapp och några dubbelkommandon från mig, men annars är jag riktigt nöjd. Om det såg ut som det gjorde idag på tävling så skulle vi då klara ett 1:apris iallafall. Nu måste jag då bara samla mod och anmäla oss till tävling. Att jag sen kommer vara skitnervös på tävling är en annan sak.

Jag tror mycket av Niros ojämnhet då vi tränar beror på mitt humör. Är jag det minsta irriterad, trött eller annat som påverkar mig negativt då går det USELT! Men är jag som idag taggad och har haft en riktigt bra dag då går det super. Måste nog inse att jag påverkar min hund mer än jag tror.  

Kan små hundpojkar bli skendräktiga?

Eller är det så att han bara har ett stort "ha-begär" på sina små IKEA-gossedjur?

Jag länkar till Conny & Doris blogg, dom har ett inlägg där

man ser 4 av D-syskonen i likande poser. Vackra, små och

underbara!

Dagen började tidigt, körde till Jokkmokk för att ställa ut Niro. Resan gick bra, vi kom dit strax efter kl 9 och bedömningen gick väldigt fort. Jag hann rasta Niro, äta frukost och dricka kaffe med Margot, pröva springa lite med Niro. Sen var det vår tur. Vi var ensamna i gruppen vilket jag tycker är lite tråkigt. Man blir som mer "sporrad" och det är mer spännande om man är flera. Men Niro skötte sig exemplariskt i ringen. Här är kritiken:

Kraftfullt huvud, välburna öron. Något runda ögon, Utmärkt nosparti & underkäke. Bra hals. Bra vinklingsförhållande i fronten. Något lång i länden. Bra benstomme. Kunde ha något mera knävinkel. Rör sig bra fram, behöver få mera kraft bak. Vackra tantecken. Välvisad.

Domare: Yvonne Brink

1:a kvalitet. HP (Hederspris)

Yvonne var väldigt trevlig och förklarade sin kritik väldigt bra. Hon sa att hans huvud är väldigt vackert och att han har ett härligt uttryck. Dock tyckte hon att han var för dåligt musklad och då han var så tunn i kroppen så blev huvudet opropotionerlig med resten av kroppen. Han behöver bredda sig och få mer muskler, speciellt i bakvagnen. Men hon sa att hanar speciellt tar lång tid på sig att växa klart och bad mig ha tålamod för att när han väl vuxigt klart och fått mer muskelmassa så kan han gå hur långt som helst. Det var väldigt roligt att höra :) Så i dagsläget sa hon att hon inte kan ge honom något mer än HP, men hon önskade oss all lycka till i framtiden.

Jag är iallafall väldigt nöjd. Han skötte sig så bra i ridhuset också fastän han blev både utskälld, morrad åt, och nära påflugen av några hundar. Dessutom var det två småflickor som gick omkring och sålde godis och kaffe, och självklart försökte han charma in sig hos dem bäst han kunde.

Hemresan gick också bra, bara några enstaka renar på vägen och bra före.

Lördag jobbade jag hela dagen och en bit in på natten. Började kl 09.00 och var inte hemma förens söndagmorgon kl 04.00 Alltså en LÅNG dag på jobbet kan man säga. Men ändå, med ett sånt roligt jobb som jag har så gör det inte så mycket. Det är få förunnat att ha ett riktigt roligt jobb. På en och samma dag så såg jag live-sänd Opera från The Met i New York på vad jag skulle tro är iallfall Norrbottens största Biofilmduk, jag såg en spelning med listaktuella "Hästpojken", byggde scen, sålde biljetter, knäsurfade på en podievagn genom korridorerna, skrattat tills jag gråtit, städat upp en loge efter att den blivit trashad av ovan nämda artister, blivit bjuden på tapasbuffé och ätit nämda mat i en konsthall, lekt med plasthästar, burit en projektor på ca 100 kg från konserthuset till bio3an, mm mm mm mm mm. Jag kan iallafall inte klaga på att mitt jobb är enformigt.

På söndag efter jag sovit några timmar så gick jag och Ingela ut på en promenad nere vid kärleksstigen i munksund. Vi kom på den brilljanta idén att gå ut på isen. Där kvasade vi båda två i flödvattnet och höll inte på att ta oss tillbaka till stranden. Men tillsist, med blöta fötter och byxben så tog vi oss tillbaka.