Japp det är så sant som det är sagt! Niro är en knähund. Helt klart. Å vem kan säga att han inte ryms? Jag tycker dom ser ut att ha det ganska mysigt, Niro och hans mormor.

Niro älskar Cuda. Cuda tollererar Niro. Niro uppvaktar och dansar för Cuda. Cuda fredar sig och fräser ifrån. Ibland förstår Niro sitt eget bästa och lägger ner uppvaktningen för stunden, ibland gör han det inte och fortsätter. Igår var en sån dag då han inte ville lägga ner, å Cudas tålamod tog slut. Niro fick sig ett välförtjänt bett i nosen och sen höll han sig på behörigt avstånd från Cuda resten av promenaden.

Offret med blod på nosen

Blodtörstig kamppudel

Annars har vi haft en trevlig helg i sällskap med Ingela, Cuda och taxarna. Film och frossakväll både  fredag och lördagkväll, grilldag och mys ute i skärgården både lördag & söndag. Inga "måsten" och "borde" på hela helgen. Bara tid att vila och vara, slappa och göra vad jag velat. SKÖNT!

Härligt, Niro verkar ha fått tillbaka sin hörsel. Nu är promenaderna en fröjd igen, han vänder direkt jag ropar, han kan gå på sidan "här" utan att fladdra iväg, han kommer fortare även om han luktar på gul snö och han är inte lika mycket Alfons "jag ska bara" Åberg längre.

Han känns som lite mer i harmoni igen. Skönt, för ibland har det rykt ur öronen på mig då vi varit på promenad och han haft för selektiv hörsel. Om ca 1 ½ månad fyller han 2 år... Helt galet vad tiden gått fort. Fast samtidigt så känns det som om han alltid funnits i mitt liv denna lilla sockerkaka.

Igår var vi iväg på klubben för att lägga tidsschema för Marstävlingen och jag passade på att  träna lite lydnad. Både Niro och jag var taggade och i fas med varandra. Det gick väldigt bra och balanserat och fokuserat. Skönt! Äntligen känns det som om vi har ett positivt flyt i fotgåendet. Han säckar inte ihop när jag säger F-ordet, utan han fokuserar och är taggad. Höger, vänster, helt om, rakt fram marsch funkar riktigt bra. Han tränger lite i första startsteget men hittar sen pos. Dock har han lite svårt att sätta sig ner i halterna och det blir sega sättanden.

Det vi hade behövt träna var hoppet! Jag har ju inte lärt honom det än, och det kan ju vara bra om han kan det på tävlingen!!

Herregud vad Niro går ann här hemma. Han har idag umgåtts med Filippa som löper, och då tappade han visst hörseln och förståndet. Nu är det flera flera timmar sen, och han vankar av och an här hemma, piper å gnäller.

Gav honom ett märgben och platsade honom på mattan, men ändå så gnällde han och ville ut.

Nu har han iallafall lagt sig ner, dock nedanför altandörren så det ska gå fort ifall jag skulle få för mig att släppa ut honom. Men, det går dock inte för altandörren är helt igensnöad och det har drevat upp mot huset. Säkert 1,5 m med snö utanför...

Jag hoppas att han lugnar ner sig snart, å att han är tyst i natt. Jag måste få sova i lugn och ro inatt, är så trött och sliten. Förkylningen har blommat ut och min näsa är rödare än rudolphs. NAJS! Not!

Trots snöovädret så tog jag och Ingela våra fyrfota vänner och våra sparkar ut på isen. Det blåste både på tvären och runt, runt men det var faktiskt roligt ändå. Niro sprang på bra brevid, men han var inte så sugen på att dra. Vi var väl ute runt en timme och höll ett ganska bra tempo. Jag var då blöt i svett då vi var klara och Niro såg också ut att vara lite trött.

Ingela bjöd på varma mackor och kaffe innan jag åkte hem och det var riktigt smarrigt.

En lugn kväll i soffan väntas nu.

Adios!

Jag har inget emot att det snöar. Men VARFÖR just idag? Varenda helg sista tiden har det antingen snöat eller varit -25C ända ner till -30C. Kan det inte bara snöa mitt i veckan istället? Jag har sån längtan efter att fota, men det är ju så trist i sånt här väder.

Planen var att åka ut på isen och sparka med Ingela & Cuda, men just nu så snöar det horisontalt och då är det inte så härligt där ute. Vi får se om det lugnar ner sig lite senare så kanske vi beger oss ut. Annars blir det nog skogen istället, där finns ju träden som vindskydd...

En gullig liten Niro, från förra året

Det är vad min stackars hund skulle bli om jag köpte den här åt honom. Den fanns i diarré-brunt och rött. Då tror jag nog ändå att han skulle göra sig bättre i rött...

Vad tycker ni? Ska jag göra affär? *fniss*

Nu är det gjort. Ingen återvändo! Jag har anmält Niro och mig på två tävlingar här framöver. Jag blir nervös och får ont i magen bara jag tänker på det. Fy fan. Varför ska man vara så nervös? Man kan väl ta det som en rolig grej bara, testa och se vart vi står? Men neeej, här ska man vara tävlingsmänniska och vill ju göra bra ifrån sig. Jag hoppas bara att jag inte är så nervös att jag inte kan kommunicera med Niro som vanligt utan börjar göra konstiga handtecken och säga fel kommando.

Jag har ju aldrig tävlat en egen hund. Tävlade ju Börge för några år sen, men han kunde ju redan alla moment. Börge & Jessica tävlade ju redan i flera bruksgrenar så jag behövde inte lära honom nåt själv. Bara träna "ihop" oss lite. Kan liksom inte ta åt mig något cred för att det gick bra med honom :) 

Det känns mycket mer nervöst med egen hund. Fy fan...

Ändå vågar jag hoppas på att det kommer gå ganska bra! Jag vet ju att han kan då vi är synkade. Det är det där med koncentrationen vi kan ha problem med. 

Jaja, vi får träna på och hoppas på det bästa! Det SKA gå bra!