Påsken har passerat, det är April, och snön har blivit smutsig. NU är det dags att den försvinner. Dessutom har jag handlat (ovanligt eller) en massa nya hund-saker! Det blev en metall-apport, tung-apport, 4 st stabilare koner, å sist men inte minst spårklämmor och snitslar. Snitslarna vet jag inte om jag kommer använda så mycket, utan tänkte se om det bara går att använda klämmorna. Då blir det inte lika mycket vittring för Niro att gå på, han började ju förra säsongen med att höja nosen och vädra in snitslarna... Så har jag bara klämmorna som lyser neonorange så fladdrar det inte i vinden å vittringen av dem blir inte lika stor. Sen syns dom på ganska långa vägar dom där orangea så det blir nog bra då jag inte gått ut spåren själv.

Jag är såååå taggad att komma ut i skogen och spåra med hunden. Var ju ner till Flen över påsk och besökte Keeponix Kennelläger. Blev medbjuden av min vän Lisa som har hund därifrån. Så vi spårade, tränade uppletande och lydnad i dagarna 3. Första spåret var Niro taggad men lite ofokuserad men för att vara första spåret på 6 månader så gjorde han bra ifrån sig. Tappade lite i 2 vinklar men hittade tillbaka själv.

2:a spåret gick mycket bättre. Då hade en okänd kvinna lagt spåret åt oss. Klurigt med ny spårläggare, men hon hade lagt ett jättefint spår och även om Niro gick långsammare än vanligt så jobbade han på bra. På en sträcka gick spåret 1 meter ifrån vägen (parallellt) och istället för att hålla sig i diket gick han upp på vägen och tappade lite. Men sneddade så småningom ner till spåret igen.

3:e spåret var ett hårt spår på snö-skare i en "grobba", typ som grus & mackadam i Skuthamn. Det var ett väldigt svårt spår, helt öppet och vinden virvlade runt huvudet runt, runt, runt. Det var massor med förledningsspår, både människo, hund och vilt. Vid de allra flesta förledningsspåren så doppade han ner nosen och gick 3-4 steg i det nya spåret och kollade av, men vände sen tillbaka och fortsatte på sitt spår. Även denna gång var det en helt okänd kvinna som lagt spåret. Hon la in en leksak ca 30 meter efter spårupptaget och det verkade uppskattat för han fick ett bra tempo resten av spåret också. Han fick även leksak som slut.

Niro hade det lite jobbigt under lägret då vi delade rum & bil med Lisa och Dalia. Dalia hade slutat löpa 2 dagar innan vi landade i Hudik så hon luktade så himla gott tyckte han. Att hon sen gillar att leka samma lekar som han, brottningsleken, gjorde ju inte saken bättre. Så roligt, så roligt.

 Lagom till vi kom hem till Piteå igen, så fick vi höra att Cuda hade börjat löpa. Men hon är ju inte så förtjust i Niro och låter han veta sin plats. Så Niro är minst lika glad över att pussas med Ingela som har Cuda-parfym, för Ingela är inte lika elak och avvisande som Cudan.