Härligt, Niro verkar ha fått tillbaka sin hörsel. Nu är promenaderna en fröjd igen, han vänder direkt jag ropar, han kan gå på sidan "här" utan att fladdra iväg, han kommer fortare även om han luktar på gul snö och han är inte lika mycket Alfons "jag ska bara" Åberg längre.

Han känns som lite mer i harmoni igen. Skönt, för ibland har det rykt ur öronen på mig då vi varit på promenad och han haft för selektiv hörsel. Om ca 1 ½ månad fyller han 2 år... Helt galet vad tiden gått fort. Fast samtidigt så känns det som om han alltid funnits i mitt liv denna lilla sockerkaka.

Igår var vi iväg på klubben för att lägga tidsschema för Marstävlingen och jag passade på att  träna lite lydnad. Både Niro och jag var taggade och i fas med varandra. Det gick väldigt bra och balanserat och fokuserat. Skönt! Äntligen känns det som om vi har ett positivt flyt i fotgåendet. Han säckar inte ihop när jag säger F-ordet, utan han fokuserar och är taggad. Höger, vänster, helt om, rakt fram marsch funkar riktigt bra. Han tränger lite i första startsteget men hittar sen pos. Dock har han lite svårt att sätta sig ner i halterna och det blir sega sättanden.

Det vi hade behövt träna var hoppet! Jag har ju inte lärt honom det än, och det kan ju vara bra om han kan det på tävlingen!!