Kom på mig själv idag med att tänka på att jag, precis som alla andra, är lite leds på kylan. Genast fick jag lite skuldkänslor, som om jag svek mig själv på nå sätt bara genom att tänka tanken. Jag älskar ju vintern!

Men efter en halv dags funderingar så kom jag på att det är OK att vara leds

på -20C, medans det INTE är ok att vara leds på snön. Det är OK att längta till dagar då det inte är mörkt när man åker till jobbet, och det inte är mörkt när man kommer hem. Det är också OK att längta till vårvintern, när det är sådär vackert, ljust och bara några minusgrader. Fast, det är också OK att längta tills det droppar från taken och man kan sitta i en snödriva och sola sig i ansiktet. Det är INTE OK att längta tills snön smälter bort! Men däremot, när snön väl har börjat smälta och det blir slaskigt och lerigt och allmänt äckligt då är det helt OK att längta tills snön har försvunnit helt och hållet. Men det är först när det ligger kvar skitiga och snömögliga högar på gräsmattan som är mer svart/grå än vit.

Så där ja. Då har vi klargjort det! Några funderingar? Tillägg? Invändningar?