Idag var det begravning för min kusin. En tung dag. Det är inte meningen att så unga människor ska dö. Han blev bara 36 år gammal. Det var en fin ceremoni och minnesstund men mina tårar har ändå runnit hela dagen.

När sånt här händer så påminns man att man har inte sitt liv för evigt. En dag kommer inte imorgon. Man påminns om att man ska göra det bästa av livet, njuta och umgås med människor man tycker om. Inte slösa dagar med att sura och vara bitter, utan vakna och säga att "det här blir en bra dag". Göra det mesta av livet, och ta för sig av vad det har att erbjuda. Visst händer ju tråkiga saker, det kommer man inte undan ifrån. Jag ska försöka leva ett bättre liv. Ta hand om min familj och mina vänner, tala om för dem hur mycket de betyder för mig allihopa! Det är något som jag är extremt dålig på... Att visa för andra hur jag känner. Det är mycket enklare att bara hålla allt inom sig och inte visa min känslor utåt.

När jag kom hem från begravningen satte jag mig vid datorn och surfade in på www.fonus.se och fyllde i "Vita Arkivet". Ett formulär där jag beskriver hur jag vill att min begravning och minnesstund ska gå till och se ut. Jag har sedan tidigare anmält mig för organdonation. Sånt kan jag tycka är viktigt!! Om jag gör dem valen nu, då behöver inte min familj ta de svåra besluten om något skulle hända mig. Känns bra (om än lite morbid) att ha gjort det.