Fredagkväll blev jag bjuden på middag hos föräldrarna. Älggryta & potatis. Hur gott som helst. Lite samvaro och prat och åkte sen hem och sov.

Lördagförmiddag hade Ankie och jag sista skogsträffen med vår appellkurs. Vi var ute i klubben tävlingsmarker i Hemmingsmark. Klubbens tävlingssektor har investerat i GPS:ar som vi skulle få en chans att lära oss och samtidigt pröva gå ett Elitspår för att "få känna på" hur långt det är. Så med var sin GPS med färdigritade spår stövlade vi på i skogen. Jag tror det tog typ 30 minuter att lägga spåret. Det gick över sumpmark, stenpartier, ris upp över knäna, myrmark, skog och ris. Vissa stunder kändes det som en scen ur "Sagan om ringen", där när Frodo, Sam och Gullom tar sig över sumpmarken fram till Mordor. Ni vet där i vattnet där det ligger döda människor som försökt passera tidigare. Så kändes det. Fast det var ju som fruset så man sjönk ju inte så djupt ändå.

1 timme fick det iallafall ligga, sen selade jag på Niro och vi började med att hoppa över det vattenfyllda diket för att ta oss fram till spåret. Sen började vi traska. Han hade ett högt tempo första ca 300 m, han missade första pinnen. Hittade 2:a och efter den så var det en vinkel och då virrade han bort sig lite men hittade tillbaka själv. Sen var det en lååååååååååång raksträcka över den värsta terrängen, där höll jag bara i linan och kunde inte ens kasta ett öga på hur Niro spårade, jag hade fullt sjå med att bara hålla mig själv upprätt. Trillade 1 gång å då ropade jag bara VÄNTA NIRO å trot eller ej han stannade. Så jag kravlade mig upp och fortsatte. Tilläggas ska att jag hade 3 stl för stora gummistövlar på mig, och stenarna var ju sådär lagomt halkiga med ett tunt lager is på. Najs...

Vi fortsatte över sumpmarken/myren plockade apporter allt eftersom. Niro hoppade fram precis på de "öar" i myren som jag graciöst hade skuttat runt på 1 timme tidigare. Det var här nångång som jag insåg att Niro är ju faktiskt jäkligt duktig på att spåra. Vi fortsatte framåt och han plockade nästa vinkel riktigt bra. Vid 3-4 apporten började han förstå att jag ville att han skulle lägga sig ner vid apporten, dels för att jag skulle hinna fram och dels för att jag ville ge honom en chans att få en belöning och vila ett litet ögonblick. Vi fortsatte och kom till 1:a riktiga spetsvinkeln. Här någonstanns tappade jag fotfästet och ramlade med huvudet före i riset och Niro fortsatte att tåga fram till spetsen, och hipps vipps så passerade han mig några meter åt vänster, då hade han hittat rätt i vinkeln och kom förbi mig där jag låg i riset och krälade. Så jag greppade tag om linan och fick draghjälp upp och Niro fortsatte utan att lägga så stor notis om mig.  I slutet var jag sååå jäkla trött i benen. Gått med höga benlyft och tunga gummistövlar hela spåret, 1500m. Det märktes att Niro också var lite trött, fast inte riktigt så trött som jag trodde att han skulle vara.

Resultatet blev 6 + slut, av 7 + slut möjliga. Det var den första pinnen vi missade. Men FY FAN vad jag är stolt över min lilla kille! Vilken stjärna han är! Å med en sån fet och orkeslös matte som aggerar som bromskloss och extravikt i linan så gjorde han det ju super. Jag inser ju att det är ju på mig det hänger. Hur i hela fridens dar ska jag orka släpa runt den här klumpen till kropp i skogen om jag måste lägga sånnahär spår för att Niro ens ska anta utmaningen? Uppenbarligen är han liiiiite för duktig för att han ska finna 300 meters-appellspår intressanta. Jag tror det är bristen på utmaningar i spåret som gjort att han börjat slarva och gått med hög nos tidigare. Jag måste helt enkelt göra längre och svårare spår... Det är bara börja vandra på! Hej och hå, ut i skogen vi gå!

Lördagkväll var det funktionärsfest på klubben. Det blev en mycket trevlig kväll! Roligt folk, god mat och lite lekar. Däremot blev jag störttrött och leds vid ca 23, så då åkte jag hem.

Söndag blev en slappardag med några promenader. Skönt!

 

C2

19 oktober 2009 21:58

Grattis, vad kul. Visst är det så, de är mycket duktigare än man tror dem om och jag tror inte att du är så klumpig och orkeslös. Det är jobbigt att gå i skogsterräng och dessutom i halv galopp! Jättefin bild på er två.

 

Ingela Be

19 oktober 2009 22:07

Underbar bild! Vem är fotograf?

 

Camilla & DeNiro

19 oktober 2009 22:31

Camilla: Haha jaaa jag kände mig som ett kylskåp där ute i skogen. Ungefär lika smidig!

Ingela: Hmmm, tror det var den där Cuda-matten som tog bilden ;) ;)

http://camillan.bloggplatsen.se

 

Emma och hundarna

20 oktober 2009 08:20

Duktiga killen!! Jag tycker jag känner igen det här med att för lätta spår inte är så spännande, syrran Doris är likadan. Ju svårare desto bättre verkar vara mottot.
Idag har vi bestämt oss för att ut och spåra, det blir ängsspår då skogen inte känns allt för säker med tanke på alla jägare. Det var ett tag sen sist så det ska bli spännande att se vad de går för.
Jätte kramar Emma

http://connyochdoris.bloggagratis.se

 

Emma och hundarna

20 oktober 2009 08:28

Hej igen!

Jag var precis inne på pappa Taysons hemsida och där har de lagt ut en film på Tayson. Tydligen har Danska tv 4 varit där och filmat. Kul att få se snygg pappa i rörelse.
kram Emma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som älskar vatten...     Och snö...               Som lärt sig att plocka upp saker och byta med matte lönar sig...                     ...

Njå. Ikväll har jag gått igenom SBKs Tävlingskalender, SBK-utställningskalender och SKK-utställningskalender. Jäklar i min låda vad Niro ska få vänstervarva å spåra å lyda hela våren/sommaren/hösten. Så mycket han bara vill :) Jag har tänkt mig hela ...

Eller klagobloggen? Njå, så jag är förkyld... Jag blir som en karl då jag blir förkyld. Allt är fel.   * Näsan rinner men är samtidigt täpp * Sår runt näsan på grund av allt snytande * En konstant huvudvärk * Ont i halsen, hosta som varie...

Har jag inte mycket till övers för. Hands off och ingen vill ta något ansvar. Sjuka människor slussas vidare till "någon annan" och istället för att fångas upp av denna Någon så ramlar den sjuka mellan stolarna och står där ensam och hjälplös. Om man...