Mina planer för fredagen blev lite annorlunda än vad som var meningen. Lite stressigt på förmiddagen, men sen på eftermiddagen kände jag mig sugen på en härlig promenad så jag fiskade upp Ingela och tog med henne till Eliasleden i Svensbyn. Tanken var att klättre upp på toppen, men på grund av tidsbrist så blev det bara halvvägs. Det är många många år sen jag var dit sist, kan väl tro att det var i lågstadiet någon gång på en skolutflykt. Hur som haver så var det med hjärtat i halsgropen och paniken i rösten som jag försökte hålla min hund någorlunda lugn. Ni kanske förstår varför?!?

På nervägen höll jag honom kopplad då jag inte ville riskera några benbrott på nån av oss.

Vackert var det då! Massor vackert. Synd att det dock hann börja skymma och solen gick ner bakom berget så ljuset för att fota blev bara sämre och sämre.

 

Camilla

14 oktober 2009 16:20

Ja, gud ibland får jag ont i hjärtat när jag ser dem rusa omkring. Men man får väl lita på att de har bättre balans än oss ...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som älskar vatten...     Och snö...               Som lärt sig att plocka upp saker och byta med matte lönar sig...                     ...

Njå. Ikväll har jag gått igenom SBKs Tävlingskalender, SBK-utställningskalender och SKK-utställningskalender. Jäklar i min låda vad Niro ska få vänstervarva å spåra å lyda hela våren/sommaren/hösten. Så mycket han bara vill :) Jag har tänkt mig hela ...

Eller klagobloggen? Njå, så jag är förkyld... Jag blir som en karl då jag blir förkyld. Allt är fel.   * Näsan rinner men är samtidigt täpp * Sår runt näsan på grund av allt snytande * En konstant huvudvärk * Ont i halsen, hosta som varie...

Har jag inte mycket till övers för. Hands off och ingen vill ta något ansvar. Sjuka människor slussas vidare till "någon annan" och istället för att fångas upp av denna Någon så ramlar den sjuka mellan stolarna och står där ensam och hjälplös. Om man...