Det är vad jag har. Utan tvekan! Å gullig är han också. Medans jag varit sjuk och bara legat och tyckt synd om mig själv så har han funnit sig i situationen och bara vilat. Han fick ett stort ben som han har roat sig med lite. Ibland har han bjudit upp mig till lek genom att trycka upp varenda leksak han har i ansiktet på mig.

Idag har jag dock ÄNTLIGEN tagit mig ut på en längre promenad. Det var så otroligt skönt, både för mig och Niro. Vi var nog ute i ca 2 timmar och bara strosade runt. Så fort jag råkade länga på stegen och gå lite fortare så fastnade jag i en host-attack. Så det blev ett lugnt tempo på hela promenaden. Niro fick nosa och strosa så mycket han ville, vilket han verkade nöjd med.

Jag körde igenom lite fjärrdirigering också. Det gick bra, men han blev väldigt distraherad av stora fåglar som kraxade och flög över oss... Han kanske skulle ha blivit född till en retriver istället? Han är väldigt fashinerad av fåglar, även om han än aldrig har gjort en ansats för att jaga dem.

Hur som helst, jag är så lycklig över att ha en sån trevlig och rolig kamrat i mitt hem. Även om det är mycket som gör mig orolig för framtiden, så blir jag glad då han kommer och trycker upp en leksak i ansiktet på mig och alla problem är som bortblåsta.

Min lilla Niro-Piro!