Idag fick jag förklarat för mig att Niro är en stor mammagris!

Caisa följde med oss till Luleå, och medans jag gick in för att anmäla våran ankomst så tog hon med sig Niro så han skulle få kissa lite. Men då han såg att jag gick åt andra hållet så ville han inte följa med henne. Han bara stod och stirrade dit jag gått med en ledsen uppsyn. Separationsångest... Så det är ju trevligt, att han tycker om mig menar jag :) För jag tycker ju om honom, som det lilla pyre som han är!